Help, I have done it again,

I have been here many times before...

Jag har stooora mängder igen... försökte stå emot länge ikväll, men det var starkare...

Jag orkar inte prata om mina känslor inför allt, jag vet inte vad jag ska göra av min oro, stress, ångest, rastlöshet, trötthet...Jag önskar att jag kunde stå emot! Det har hänt varje helg 3 v i rad! Kan ni fatta? jag vill inte! Jag blir lite rädd faktiskt...Varför detta behov igen? Jag trivs ju inte med min växande kropp, så varför göda den mer? Kan jag inte bara ta hand om den på rätt sätt? Med bra kost, motion o vila som en normal människa?

Jag har en slags längtan till detta igen, det är som en kär gammal vän...Jag antar att jag är rädd för släppa taget om den! Precis som att någon snart kommer att ta ifrån mig detta. Denna sak som jag sysslat med i flera års tid, men som jag ju vill bli fri från egentligen, annars är man väl sjuk?

Åh jag var sååå grymt nära att stå emot ikväll. JAG ÅNGRAR MIG MASSOR... Det värsta är denna känsla av äckel och skam som kommer efteråt. Fast nä, det värsta är nog ändå att jag tycker mig kunna äta mer och mer varje gång! Jag vill så länge som möjligt slippa gå och spy, men jag vet ju att det är oundvikligt till slut. Även om jag inte får upp allt, kanske hälften, så fortsätter jag att göra det? Man blir INTE smalare, det är antagligen ganska dumt att tro, men det är ju känslan, kickarna jag får under själva akten, så att säga... Kan inte ens avgöra hur mkt jag fick i mig, det enda jag vet är att jag åt i ca 2 h...japp, jag var sjukt full i magen sen och hade knappt någon känsel i munnen för allt tuggande, alla olika konsistenser och smaker. FY FAN VAD OVÄRT! Jag hade bestämt mig för att försöka njuta, ta det långsamt, men efter en halvtimme kommer hätsen...den där "passa på" känslan. " Nu måste jag ju ändå spy så varför inte proppa mig till bristningsgränsen?? ...Usch...jag är elak mot mig själv, och jag ljuger ju för andra...Jag har fortfarande min mörka hemlighet... Den som faktiskt upptar endel av min tankeverksamhet och spär på mitt missgillande av mig själv och min kropp... det är bara det är jag känner mig som en jävla fake, jag vet inte vem jag är större delen av tiden, vad jag vill, hur jag ska spendera mina lediga timmar osv...Avskyr detta...Jävla ätsörning som inte vill släppa taget, eller är det jag som inte vill släppa taget om den??

Frågan som jag åter ställer mig är varför vill jag göra detta? Vad tjänar det till? Det ger väl mig ingenting egentligen?

Svaret är antagligen att jag har svårt att hantera kontrollförlust, eller upplevd sådan! Jag blir stressad, nervös, rastlös...

Hoppas på en bättre vecka nu!

Nu ska ni få höra...Jag har gått upp 4 (!!!) kg sedan jag sist skrev, helt galet, jag har alltså ökat nästan ett kg i snitt/månad... När jag innan fikat hemma hos mamma och pappa ställde mig på vågen idag fick jag nästan en chock, känslorna välde fram, blandade känslor. Jag har givetvis kännt i kroppen och knoppen att de förändrats, en del ångest över detta har funnits, men jag är en sådan livsnjutare att jag bara inte kan låta bli att unna mig saker och njuta av allt det goda här i världen. Det betyder mkt mer än en slank och vältränad kropp. (Visst skulle jag kunna tighta till mig och stärka upp mina arma muskler lite..) Jag har kännt att jag orkar mer, både psykiskt óch fysisfk. En kväll efter ett 10 h arbetspass tog jag en runda ute innan jag åkte hem, plötsligt började jag springa, och det var så skönt att jag inte ville sluta! Jag har aldrig kunnat springa! Blev så glad över detta...

Fatta, jag har inte vägt så här mkt på flera år! sedan högskoletiden...2008?? OCH helt på egen hand, inga ND, inga matscheman, ingen ätträning eller liknande. SJÄLV, jag, att jag äntligen klarat det?! SUnt förnuft, tallriksmodellen till största delen, regelbundet och bra, varierat ätande, men främst mellanmål, fikor och kvällsmål, det där lilla extra varje dag i dessa måltider! Att unna sig saker har aldrig varit så effektivt (även om riktig mat kanske är att föredra??  men man måste tänka på själen med!) 

Sommaren var inkörsporten till mitt njutande... jag kunde koppla av på ett sätt som jag knappt kunnat under flera år. Jag åt och njöt, umgicks, var själv, tog dag för dag...Bytte jobb (tyvärr, igen...trivs inte så bra, men det får gå)

Kvällsäter som aldrig förr, skämt å sido, det funkar för det mesta och jag VILL göra det, inte för att jag behöver eller är hungrig kanske, utan för att JAG vill och är sugen. Jag KAN, ingen behöver säga någonting om det och jag kopplar av på detta sätt. DOck inte sagt att det inte går över styr ibland. (Som i fredags tex...shit vilken överätning...ca 3 h, kräktes i två omgångar...)

MEN åter till känslorna från idag :

Visste inte hur jag skulle känna. jag valde att berätta för mamma o jag
blev alldeles tårögd, mest för att hon blev så himla glad, men samtidigt av
rädsla för att jag kan öka såå mkt på kort tid och även glädje över att lyckas...Pappa fick senare också veta,
och vet ni vad de berättade? Att de märkt stor skillnad på mitt mående sen
innan sommaren, att det lyser om mig, att jag är vacker och att jag ser
attraktiv ut...Det värmde (att även min bror tidigare sagt att ingen kille kommer vilja ha mig om jag är sådär smal)... Vi skulle just lägligt också fika, princesstårta.
Jag kände för att börja storböla, men kände mig stark och tog en stor bit, tom
lite extra, för att min bror med gjorde det. Och jag njöt, både av stunden och
av tårtan...fan vilkne härlig känsla! Jag mådde så bra där och då. Kände mig så stark. Tankarna vändes på rätt håll; jag klarar allt, jag kan göra det jag vill, utan begränsningar, precis som jag känner! Jag är starkare i psyket och jag har även de senaste veckorna förvånats över hur mkt jag orkat, tex gå raskt i en timme om jag känner för
det! Jag har bestämt mig för att det är nu det verkligen har vänt på riktigt,
jag gör något bra av detta istället för att må dåligt! Mamma och pappa blev så glada och de verkade stolta.

Nu ikväll fick jag ett fint sms av pappa och han brukar inte skriva sånt här precis. Så här stod det:

Hej

Kul att du är så pigg

du är jättesnygg, det lyser om dig! Kram

Fatta vad det värmde! Då ska ni veta att jag just idag ser trött ut pga händelserna i fredags, varit förkyld och har mensvärk! haha...alltid uppmuntrande med en sån kommetar sådana dagar.

Åh, jag känner mig så upprymd. Dessutom pratade jag med en kompis ikväll, hon mådde inte bra och behövde prata av sig. Hon avslutade samtalet med att säga att jag är hennes bästa vän som alltud lyssna och som hon litar mest på! Utan att jag fattar det? Så underbart...

Dagarna och veckorna rullar på! Har haft en riktigt skön långhelg fylld med glass, solande, slappande och allmänt välbefinnande i värmen. Åt den årliga trerättersmiddagen på nationaldagen, den här gången var den mkt lättare än föregående år! jag åt nog mest av alla, även karlarna, haha. åt upp allt, utom en del rhode island sås på räkcocktailen då det verkligen blev äckligt med så mkt!

Nyfikna på menyn?

Förrätt:

Stor räkcocktail med R-sås och stekt rostbröd

Huvudrätt:

Grillat oxkött med bearnaise, stekt nypotatis, sparris, grillade campinjoner samt fruktig sallad.

Efterrätt:

2 kulor glass med några jordgubbar, andra fruktbitar, kexrulle och massa vispad grädde på toppen, kaffe till detta.

Så himla somrigt och gott, då jag var riktigt sugen på kött.

Jag var knappt hungrig då jag såklart inte hoppat över melliset 2.5 h innan samt en lunch 2 h innan det...Förut var det sååå jobbigt, men jag antar att värmen gjorde sitt för den dåliga hungern, för det smakade ju riktigt bra. visst var jag proppmätt sen och just så mkt glass efter maten har tidigare lett till ett besök med huvudet i toan...men inte ikväll. Aldrig att jag låter några såna tankar komma till ytan när man ätit ute och haft trevligt!

Anyway, berättade bla om detta för min psykolog, och då icke deltaljerat som nu! bara att det liksom var trevligt och att det ärligt fanns någon dum tanke med i spelet...Hon sa då till mig att förra året hade jag pratat om denna middag ca halva tiden och haft mer tankar osv (har för mig jag kräktes lite efter den middagen...) och att hon nu märkte att sättet jag pratade om middagen nu var helt annorlunda=) Hon tycker inte att jag lägger samma vikt vid om det skulle bli några 100 kcal för mkt en dag/kväll, att jag istället kan njuta och umgås som en normal människa, mer åt det hållet iaf. Jag behöver inte ha samma kontroll och ångest som för ett år sedan eller ännu värre för 2-3 år sedan. (usch vad länge det lät!) Jag är inte så rädd längre utan ganska lugn i liknande situationer.

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men vid ett restaurang tillfälle för några månader sedan ( eller halvårsen), kände jag bara att, nej, jag ska banne mig skita i hur mkt det blir, jag ska njuta, samtala och ha trevligt! Jag ska äta tills jag verkligen inte orkar mer. När jag är på restautang FÅR jag äta precis som jag vill. Det är som en frihet. Jag kan äta mig riktigt mätt. Förstå mig rätt nu, jag äter mig mätt varje måltid! men ibland är innehållet begränsat, både kalorimässigt men kan även vara något som fattas (suget kommer då sen)...jag vågar liksom inte det där obekväma när jag KAN ha kontroll över intaget. DÅ måste det vara tryggt och oftast säkert för mig. Men just vetskapen om kalorierna är viktigast. Sifferkontrollen...Jag känner ofta att jag borde ta tex en viss mängd nötter/choklad eller/och frukt för att öka på kaloriinnehållet, SÅ svårt är det att bryta gamla matmönster och öka på t.ex kolhydraterna. Att öka maten då jag fixar den själv (iprincip, varje dag, 5-6 ggr...) är jobbigt, men att ta något extra efter är lättare...hur många gör det liksom? (både äs- och icke äsdrabbade).

Men det jag ville få fram i detta inlägg är att min psykolig ser en förändring och en positiv utveckling hos mig, både vad gäller depressionen och äs! Hon tycker jag verkar mer avslappnad och att jag ler "på riktigt", helt spontant=) Hon tycker även jag ser piggare ut. Det gör mkt för självförtoendet och tron på att man faktiskt kämpar och kan bli sig själv så småningom. Jag Hoppas alla skulle kunna få en samtalspartner som inte fokuserar för mkt på mat, vikt, äsbehandling och bmi, utan mer på tankar, känslor, relationer som ligger bakom det dåliga måendet. Någon som kan fortsätta att lyssna och hjälpa på rätt sätt även när man inte kämpar så mkt med mat och vikt längre (uttalat iaf, för kämpa det gör jag ju, men det är inte största samtalsämnet längre)!

Jag väljer att "spara" det jag tänkt skriva om jobbet för att det i slutet av dagen idag kändes lite bättre och lättare. Jobbigt att gå till jobbet idag dock! Inte helt smärtfritt heller på konflikt och irritationsfronten...åh, detta förstör så mkt.

Dock en liten seger idag matmässigt; det var tårta vi morgonrasten och jag hade med eget mellanmål iform av proteinmuffins och var inte beredd på tårta! Hade i måndags efter fikat bestämt mig för att "vara duktig" och inte äta massa onyttigt och socker...Men, det är svårt att tacka nej när någon bjuder och nästan alla äter och mmmar! haha..Jag "behöver" ju detta med! dock har jag alltid haft svårt att fika innan lunch, det passar sååå mkt bättre på eftermiddagarna för mig. Mår alltid illa om jag äter sötsaker sådär...men men..det finns väl en viss njutning med. Men är relativt stolt.  En annan sak jag är stolt och nöjd med är att jag faktiskt konfronterade en av konflikterna som uppkommit mellan mig och min närmsta kollega idag. En liten sten föll åminstone. Gick hem med ett leende idag istället för med tårar i ögonen som igår och i måndags (givetvis lät jag dem komma när jag satt i bilen, ingen får se )

Har eran dag varit bra?

De senaste dagarna har verkligen varit överväldigande...usch.

Ett riktigt uppvaknande? ...PÅ ett annat uppvaknande?

För att göra en lång historia kort så var jag och mamma på "karnevalsmarknad" och där hade Herbalife ett tält med coacher, bars, och drinkar man fick smaka på. Jag var lite nyfiken såklart och plötsligt börjar en coach prata med mig o mamma och fråga om vi vill kolla vår kroppssammansättning osv på en speciell våg. Sjukt läskigt, SPECIELLT när mamma står och ser och hör allt som rör min vikt/kropp. Detta var ett stort steg hörni! Har ju ljugit om min vikt osv och hon har ju med haft problem som ni kanske vet... MEN nu, jag verkligen blottade mig! Svettigt värre och jag var riktigt nervös. MEN mamma gjorde ju detta test med, så det var ju lika för oss båda, kanske- Iaf gicks mammas resultat igenom först och då fick hon svart på vitt att hon väger för lite och har för låg fettprocent...osv.

Mest chockad vart jag ändå över mitt resultat, vilket jag självklart analyserade och är lite skeptisk till...visst, vikten stämde (eller jag lade på några hg pga av kläder) så resultaten kanske är tillförlitliga?

Tror det var antingen fett% eller fettvikt? (fick ej med papprena) den var ca 11 (%) !!! TRodde jag skulle ligga på 18- 23  kanske... vatten var ca 69 % och muskler ca 34 (kg?, %?) vilket var way more än jag trodde. har inte tränat på flera månader. Min metabola ålder var 12 år !!! galet...(berodde på låg fett) och kolesterol var 1, villket var minimalt! haha..bra. Hon sa: ät precis vad du vill, du behöver massa extra...Ja, helt klart en läskig upplevelse. mamma och jag pratade om detta länge sen.. vi skulle gå och äta där det endast serverades lasagne och veggoburgare. Jag tog lasagne (utmaning!) och mamma burgaren (vilken hon lämnade ca 2/3 av...så himla tråkigt EFTER ALLT vi pratat om och fått veta??) Detta var såklart en enorm besvikelse och ångesten över att jag ätit upp allt kom starkt. Kände mig så otroligt irriterad på mamma med men DET kunda jag inte säga...vill inte dra upp gammalt groll. Men, det förstörde en hle det av det vi nyss "delat"...skit att hon inte kunde ta lasagnen och äta som jag, allt! dessutom ville hon köpa oss varsin stor mjukglass bara en timme efter, hon var så klart hungrig och jag vågade inte säga att jag inte hade lust... 

Tänké på den här händelsen länge efter, speciellt med vågen...nu vet hon att jag ljugit, att jag inte är frisk...Anyway, vi ska få en rådgivning, där vill coachen veta allt om ens vanor o träffas ev. alla tre. Detta tar emot massor! Jag är ju sååå medveten om mina vanor och jag har problem med det psykiska, tankarna, rädslor. jag vet precis hur jag ska göra för att öka i vikt, rent kunskapsmässigt fattas det inte mkt...Det är ju det d'r med att släppa på kontrollen, våga mer! Jag känner mig som en riktig hycklare---" nä jag äter massor, regelbundet, har svårt att gå upp, tar inte upp näring...tror inte jag får i mig allt viktigt...ja, ni hör ju. visst stämmer detta till viss del, men jag vet ju EGENTLIGEN att det är lite för dåligt kanske. Får se hur jag gör. Föreslog att jag skickar ett mail med våra vanor så länge...

Det andra överväldigande hände på jobbet, både igår och idag...Verkligen så långt ifrån mat som man kan komma...men detta är ju så mkt värre. precis sådant som man vill blunda för och inte kan kontrollera..tar dock det i morgon. måste sova snart, upp innan tuppen imorgon...=(

Börjar med att be om ursäkt för att jag är dålig på att uppdatera och framför allt svara på kommentarer.

Senaste 2-3 veckorna har väl varit sådär. Hade världens ångest lördag för 3 veckor sedan. Mår nästan alltid dåligt på helgerna, alltså med förkylning, yrsel, huvudvärk, trötthet...och har varit så less på detta fenomen. Den lördagseftermiddagen och kvällen gav jag in för en stooor hätsattack..så illa. Men jag orkade verkligen inte bry mig eller ventilera på annat sätt. Blev bara så less på att alltid ha kontroll, må dåligt och inte vilja göra något. Får åtminstone en lite kick och jag flyr in i min värld, jag gör det jag "är bra på"...Kroppen mådde iaf SKIT efter ca 3 timmars ätande och kräkande i omgångar. skämdes så inför mig själv...Det var inte meningen att det skulle bli så... Den kvällen grät jag ordentligt med. Längesedan och det är ingenting jag "tillåter" mig göra ofta! Men jag kände sådan förtvivlan och paniken var inte långt borta. Ångest och hjärtklappning, svettningar, tårar och andnöd präglade kvällen. MEN, jag åt riktig mat, verkligen tvingade i mig. Mådde både illa och hade svårt att svälja men det är det enda som lugnar kroppen lite efter ett sådant hetstillfälle...

Två dagar efteråt kändes det jättekonstigt i kroppen och en vecka efter blev jag sjuk igen. Fick dessutom torka spyor på jobbet...fy. Hur kan jag vilja spy självmant? Blev såklart jättenojjig över att bli magsjuk! Då hade jag nog gått ner något kg. De andra perioderna då jag varit sjuk har jag ätit massor. Trots dålig matlust. Nej, peppar peppar, magsjukan får hålla sig borta.

I fredags började jag känna mig förkyld och hängig igen. Jag blir såååå less! Det tar så mkt på mina få krafter. Sedan har jag ofta oturen att få feber och ett kraftigt värkande huvud som ju gör att jag inte kan jobba. Jag fick inte någon stor månadslön förra månaden kan jag säga!

Det Blir en hel del utmaningar på jobbet! Det spontan bakas och fikas en hel del. jag känner mig relativt normal och med i gemenskapen när man kan fika och njuta (liiiite) tillsammans. Men visst, det är fortfarande småjobbigt. Jag räknar dessutom alltid med de kalorierna i min "budget", tråkigt nog. Det är alltså svårt att äta utöver. Dessutom sitter en del tankar kvar om att "de kalorierna sätter sig" direkt på mage, rumpa och lår. 

Hoppas inte det är så-

Jag tog ju prover för några veckor sedan och nu i veckan får jag ÄNTLIGEN träffa läkaren. Jag har under ca 9 månader aldrig ens träffat människan! Har bara pratat på telefon någon gång. SJukt eller vad??!

Men nu så! Är nervös och spänd på vad som sägs. Enligt min psykolog kommer han nog att vilja att jag börjar med antidepp och kanske ND...! Usch, vill inte äta medicin. Nu har jag köpt massa kosttillskott som jag hellre äter...faktiskt.

Jobbet tar en del kraft och inför de timmar jag är på förskolan känner jag endast stress och lite obehag. Jag passar helt enkelt inte för det jobbet. Dessutom är det så spännt mellan mig och två av kollegorna där...Annars fungerar det bra!

Hade mitt första lönesamtal i veckan! SCARY! Var yr som bara den och kände att jag missade att säga en massa. Dock hann jag få fram att min hälsa inte varit den bästa och att jag ska få prata med en läkare om hur jag ska gör ifråga om en liten sjukskrivning kanske... Detta är såååå jobbigt att tänka på och prata om! samtidigt som en liten del av mig skulle känna sig lättad och kanske skulle min energi och min kropp komma igen sig lite? Känns som att jag kör på på veckorna hela tiden medan kvällar och helger verkligen blir lidande och jag är som en zombie som inte har lust eller ork till något. Det suger.

Om 1 ½ vecka blir jag 25! Det känns med scary! Otroligt nog är det studiedag den dagen och vi ska göra massa kul med fritidsbarmen , äta pizza och bowla bla!(ända nackdelen är att jag börjar kl 7 på förskolan den dagen...) Får se hur jag klarar det! Men längtar. Sedan blir det firande på kvällen. ska unna mig någonting riktigt gott. Kanske sushi och ev B&J! Eller annan lyxglass. Ska ju komma nya lyxglassar från SIA; ME LIKE!!

Helgen därefter blir det nog restaurangbesök med familjen samt tårta eller så hemma hos mig=) DESSUTOM har jag o mina kompisar beställt en 25-års resa! till sommaren. Ska bli helt lovely och det sätter verkligen prov på mig (eller äs, framför allt) Det ska bli den bästa sommaren någonsin! haha.

Galet vad jag kan skriva mycket och byta ämne hejvilt, men jag antar att det blir så när man inte "orkar" uppdatera så ofta! Jag läser mest andra bloggar. det är skönt att kunna känna lite samhöriget och "trygghet" i att läsa om personer jag eg inte känner, eller har träffat, Men det känns ändå så! Härligt!

Nu blir det snart sängen, hoppas kunna arbeta imorgon. Vill verkligen!

GOd natt!

Veckan hittills har varit slapp och trevlig! Mycket bakande, ätit gott, pratat extra mkt med min/a kollegor, myst och haft det trevligt med barnen, samt nästan frusit ihjäl. haha. Grillning i bitande kyla med nordanvind var väl inte det bästa...men vi skulle följa schemat!   Och vet ni, jag åt en grillad korv med egenbakat bröd! ALltså korv...vet inte hur längesedan det var! (Bortsett från sojakorv, julkorv och någon korv m hög kötthalt..) Det kändes rätt coolt, då jag faktiskt oroat mig en del för denna j*la korv...men brödet var man ju tvungen att smaka o det kunde man ju inte göra utan korv? Det bästa är att min kollega sa att hon knappt klarade av att äta korv och kött m mycket fett osv...Det förvånade mig, då hon inte har ett dugg problem med att smaska eller kroppsnoja! (inte för att kött och korv hänger ihop med det senare, men ni fattar kanske?) Hon var i vilket fall "noga" med vilket kött hon kan stoppa i munnen=)

Har ätit något sött/fika varje dag faktiskt! stora grejer med, utan vidare ångest. Sällskapet gör mkt när jag ska inta dessa saker, och barnen är ju inte direkt såna som kommenterar vad man äter eller inte! Det är bara en liten flicka som kommterat min "smalhet". Jag skulle hjälpa henne på toa o då frågar hon mig plötsligt: Sandra, varför är du så smal?   ja, vad svarar man egentligen på det? Jag sa iaf någon i stil med att alla är olika och att mina föräldrar är små och smala...

Av någon anledning har jag tyärr känt mig ganska lättirriterad denna vecka...så tråkigt. Någon gång tog jag ut det på något av barnen...usch, inte kul. Men det kan ha att göra med att jag känt mig trött och haft för lite kontroll på maten? Och kylan då...den spelar verkligen in! Jag tror jag går åt snart om det inte kan bli lite varmare...

Just det, tog prover i tisdags! Mitt blodtryck var 90/50, så det hade gått ner lite...dock vägde jag 1 kg mer, nästan... har verkligen märkt  sedan början av året, att magen är större...konstig, lixom putande och med en liten valk, dessutom nästan totalt obefintliga muskler...Antar att det är mkt fett som samlats bland de inre organen...en anledning till till irritation, att alltid känna sig stor om magen, även på morgonen...jajaja. Fettet kommer väl att fördela sig jämnare med tiden. Dock måste jag erkänna att detta gör det svårare att äta glass och liknande, jag har väl läst för mkt om snabba kolhyfrater och bukfett...

Veckorna går så fort, och jag hade velat ha en sådan här "go" vecka till! Det är OK att jobba på loven också om det är så här=) jag gör något om dagarna, samtidigt som jag måste, har inget val, men det är inget betungande och jag känner en inre ro med detta. Det har varit givande och trevligt. Ja, det har varit trevligt att gå till jobbet varje dag, precis som det ska vara!

Imorgon är jag på förskolan hela dagen, det kommer bli stress och spänningar som vanligt, inte lika fritt osv, ingen fikapaus, inget småpratande, barnen och jag kommer vara på varandra hela dagen. (Haha, vet ni, idag bytte jag mitt livs första bajsblöja! det gick ju det med, men lite svårt var det allt...och äckligt, haha.) 

Nu blir det sängen, var uppe innan 6 idag...imorgon börjar jag 8,30, fint!

Jag var hemma sjuk i måndags och gick med stor tveksamhet till jobbet i tisdags. Har varit fruktansvärt yr och trött, men jag har ändå förvånat mig själv över de utmaningar jag ställts inför och klarat. Jag kände mig riktigt glad och peppad över friluftsdagen, dock hade min bil frusit igen och gick ej att öppna, så dagen började inte så bra..men men, det är en annan historia. När jag kom hem var jag helt slut! Hade seriöst kunnat (och behövt) gå och sova kl 18! Denna kväll kom det också mkt olägligt en "försäljare", av brandsäkerhetssaker...Usch, skulle aldrig öppnat. Var nyduschad, iklädd myskläder, utan bh, blek, trött o allmänt ointresserad. Han valde verkligen fel dag och jag visade verkligen inte min bästa sida,... kunde börjat lipa av trötthet när han stod där och babblade...Orkade/kände ej för att baka någon morotskaka heller...men i torsdagskväll åt jag iaf en bit jag hade i frysen=) LYX!

Torsdagen var jobbig...särskillt eftermiddagen. hade varit ute i kylan totalt 40 min (rastvakt) o var allmänt frusen o lite hängig. Hade även druckit kaffe för första gången på en v typ! Detta fick jag senare betala för...blodsockret och koffeinpåverkan gjorde mig verkligen inte gott denna dag. Jag var helt snurrig o skakig, hade hjärtklappning när jag kom till psykologen efter att ha handlat på ett stressat citygross, burit tunga kassar och stressat ihjäl mig i en bilkö. Jag kom precis på minuten till psykologen. då ringer telefonen, jag är kissenödig o snorig..GAH, give me a breake...Dessutom hade jag o en kompis planerat sushimiddag direkt efter.

I slutet av samtalet tog jobbiga känslor över, känslor som jag inte tillåter mig känna ofta...det tillsammans med min stressade kropp blev för mkt och jag bröt ihop, fy sjutton, kunde inte kontrollera mig...det var hemskt!

När min kropp mår såhär är det inge bra att prata mående eller framtid. allt är jobbigt och jag känner mig så svag.

Det blev ingen sushimiddag tyvärr, men det var faktiskt kompisen som meddelade att HON var trött (SKÖNT!) men ändå en besvikelse. Men herre Gud, jag kände ju mig totalt svimfärdig o rädd för att jag inte skulle kunna ta mig hem...

USCH

I fredags em slutade jag lite tidigare, har stängning, men hade bara 4 barn på em och det visade sig att alla skulle hem innan 16! helt otroligt...Så härligt. Vi hade det mys och det kändes sjukt lyxigt att få "arbeta" så en fredagseftermiddag! (fram till kl 13 är jag på förskolan, vilket var sjukt stressigt...)

DOCK blev råkade det bli 2 koppar kaffe efter en alltför dålig lunch (äter med barnen, matar en av dem...) dessutom pulvermos o fiskburgare . Fast jag fuskade med en makrillkonserv, sa till barnen att jag ej tålde biffarna...

Anyway, kom hem med värsta hjärtklappningen o lågt blodsocker/koffeinchock som aldrig ville släppa. Jobbigt när man inte kan träna bort det...så halva kvällen var jobbig. dock gjorde jag framsteg iform av en efterrätt; en glass! Visserligen en barnglass, men ändå! har inte ätit glass ensam utan att spy på jättelänge!

Dessutom helt utöver, skulle ju äta smarrigt kvällsmål senare! Fan vad jag kände mig bra, dock lite skakig...

Lördagen började med solsken och scones, låååång frukost i soffan. Sedan bestämde jag o mamma dejt=) Ville verkligen umgås o ha det gött. Det blev shopping o sushi, som mamma till min förvåning föreslog! Och vet ni, det var nog den bästa utelunch vi upplevt tillsammans! Mamma var så gullig o försökte med pinnarna, jag instruerade henne med doppning, wasabi osv...berättade massa om maten osv. Hon njöt verkligen av maten med och åt upp allt (första gången vi åt suchi i Halmstad pillade hon bort typ allt riset...) Var dock orolig för detta o kände att detta kan nog bli en besvikelse lunch där det inte finns någon njutning....

men, allt var perfekt! Bitarna verkade större och det var helt sjukt goda och krämiga, saftiga, fasta och alldeles underbara...Åh, helt perfekt. VI hade det underbart tillsammans, skrattade, pratade minnen o njöt tillsammans, som bästa vänner! Sedan var jag så glad o uppåt att jag bara kände för att slå på stort, det blev en vända in på cafe/konditori för en mega biskvi + en semla (vi delade dessa hemma hos mig). Verkligen gott o trevligt, knappt någon ångest...kändes dock lite onödigt med båda, o att vi kunnat ta något som jag har i frysen...men, det kändes lyxigt och moget på något vis. Härlig dag!

Hoppas på en bra vecka nu och att det inte blir för kallt. Det blir mkt bakande på fritids nu på lovet, mkt fm mellis (som jag ofta inte behöver äta, men nu måste iomed senare lunchtider...) grillning blir det...o några sötmellisar/efterrätt...Men härligt! Tänk, det är mitt jobb! Vilken förmån va?   

Nej snart dax för sängen, ska upp 05:40 imån.

Glad alla hjärtans dag i förväg!